“Du är så vacker i månskenet min älskling.” Du fjäskade inte för mig eller något sådant. Det var faktiskt sant. Jag var så vacker när månen lyste upp mitt söta, oskyldiga ansikte. Jag flinade och tittade ner i en vattenpöl. Du kunde inte undgå att se att jag studerade mitt ansikte i vattenpölen för att se vad Du verkligen älskade med mig. Jag blev röd om kinderna och Du fortsatte smickra mig. “Du är verkligen vacker.” Du lyfte min haka och kysste mig i pannan. Jag log mot Dig och Du log tillbaka. Vi stod länge och tittade på varandra. Du märkte att jag inte ville ha ögonkontakt för länge, så jag tittade ofta ner i marken. Du kunde inte sluta le åt mig – din flickvän. Jag var den bästa Du någonsin hade haft. Vackrare än någon annan tjej. Du var så lycklig över att Du hade mig, och utan att skämmas kunde Du gå med mig hand i hand och kyssa mig inför Dina polare.
Jag satt alltid nära Dig och var ofta väldigt tyst. Du fick reda på att jag alltid lyssnade till Dina hjärtslag när jag lutade mig mot Ditt bröst. Du älskade mitt leende och därför gjorde Du allt för att få mig visa det. Alla skämt Du drog som egentligen inte ens var roliga, men bara Du fick mig att visa mitt leende så var Du nöjd. Alla Dina polare var avundsjuka för att Du hade tjejen som alla i gänget ville ha. Du skyddade mig från allt Du kunde och ställde Dig alltid framför mig om det var någon som tiggde bråk.
Du visste hur mycket jag älskade Dig, och Du visste också att innerst inne visste jag att Du älskade mig också. Du visste hur många gånger jag hade blivit sviken och sårad så Du visste att det skulle ta tid innan jag verkligen litade till Dig.
Men det gick snabbare än Du väntade Dig och inom några månader så var Du allt jag hade. Ditt namn stod i alla mina böcker och alla våra bilder satt vi alltid och tittade på tillsammans. Vi visste inte hur många gånger vi hade sett bilderna, men vi tröttnade aldrig att se dem.
En kyss från Dig betydde mer än allting och jag älskade Din värme när Du höll om mig och skyddade mig från allt ont. Du visste när något var fel och Du lät mig gråta tills jag somnade och när jag vaknade höll Du fortfarande om mig och låg vid min sida. Vi var tysta länge och vi kunde höra varandras hjärtslag. Du trasslade in Dina händer i mitt hår och kysste mig flera gånger om. Jag kysste tillbaka och vi log. Varenda ögonblick tillsammans tog vi vara på, och även en regnig dag så hade vi roligt. Vi kunde ligga i sängen i timmar utan att prata om någonting, bara ligga där och hålla om varandra, och ibland säga något ord, eller två.
Våran kärlek blommade snabbt ut till en stor röd ros och den vissnade aldrig. Inte ens efter Din död, så har våran kärlek dött. Du är i himlen och tittar ner på mig. Du är vid min sida, ställer sig framför mig om någon tigger bråk, kysser mig i pannan och ligger vid min sida när jag somnar och är kvar när jag vaknar.

source

Ska det verkligen ta mer än 15 år innan en kille älskar en för den man är? Oavsett hur man ser ut. Hur otränad eller tränad man är. Hur lite, mycket eller perfekt mat man äter. Hur dåligt eller bra man sjunger. Hur ful eller snygg man blir foto. Hur impopulär eller populär man är.

Just nu känns det som att det det sista alternativet i varje mening som skapar den “ultimata” tjejen. Men förhoppningsvis kommer jag bli den ultimata tjejen i någons ögon snart. Oavsett om jag är otränad, sjunger falskt, failar prov och lyckas få en enorm dubbelhaka på varje foton. För han kommer tycka att jag är bra som jag är.
Hoppas det är snart någon inser det, för jag vill känna som den tjejen i texten ovan gör.