HIMYM

Nu har det gått en månad. Jag har haft några setbacks med gråt och instagramkollande. Men det känns ganska bra ändå. Innan jag hade detta problem att gråta om, grät jag om andra saker. Min kropp, jobb, träning, kompisar… you name it! Men nu gråter jag lite då och då över det faktum att jag inte kommer få vara med dig (eller mest över rädslan att du ska gå vidare innan jag blivit okej med det) och ingenting om de ovanstående sakerna. Jag är så sjuktjävlamuppcpglad över mina två jobb där jag har så grymma kollegor. Min kropp är under förändring och blir smalare och starkare. Mina kompisar är bra. Och det har verkligen visat sig under dessa veckor när jag mått dåligt.

Igår och idag har jag legat hemma i sängen och kollat HIMYM. Det är andra gången jag ser den. Första gången var för 1-2 år sedan, då mitt liv var fyllt med gråt över allt och inget. För 1-2 år sedan tyckte jag att den var rolig, för annars skulle jag inte sätta mig och se den igen. Men denna gång är den så mycket roligare. Jag skrattar nästan för mycket. Och jag är helt själv. Efter jag skrattat klart tänker jag alltid för mig själv hur sjuk jag måste se ut när jag ligger och skrattar själv sådär. Det kanske beror på att jag bor ensam och blivit knäpp. Eller nått. Hur som helst.

Imorgon ska jag jobba igen på förskolan och jag har ingen ångest alls. Och på fredag kommer tjejerna hit. Och på lördag åker jag hem till Nyköping, spelar badminton med familjen och går ut på kvällen. Och på söndag kommer släkten hem till Linn och firar oss två. Det känns ändå rätt så bra.

Men nu ska jag ta min femte piggelin, fortsätta kolla HIMYM och må bra.

Sandra

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *