Att avstå alkohol, bli kallad nykterist och att hålla löften

”Vad ska du dricka i helgen?”
”Nae, jag dricker inte…”
”Vadå, aldrig?!”
”Ne..”
”Varför då?! Är du nykterist?!”
”Nej, jag vill inte och har inte fyllt 18 än heller.”
*Tystnad*

Nu är jag 18 år och får dricka alkohol om jag vill. Jag drack min första cider på min 18-årsdag. Innan dess har jag varit en av de som svarat liknande som ovan när ämnet alkohol och fest kommit på tal. Jag har fått höra så mycket som enligt mig är ren idioti under åren då andra valt att dricka. En fin liten present som man ofta får när man väljer att avstå från alkohol.

”Vadå, är du nykterist eller nått?”, ”Varför dricker du inte? Man har så mycket roligare”, ”Ska du inte bara smaka lite?”, ”Dina föräldrar får inte veta något” eller repliken som tar hem alla kategorier för taskiga och korkade saker:

“Jag vill inte sitta vid det där bordet där det sitter tråkiga nykterister.”

– Men din jävla pappskalle; drick du om det får dig att må bra och att våga slappna av och skit fullständigt i vad jag dricker. Ja, något i den stilen är väl vad jag mest har lust att skrika i örat på personen i fråga. För är det något jag aldrig förstått under dessa år då tjatet pågått, så är det hur man kan orka lägga så mycket energi och kraft på att klaga på någon annan. Varför bryr man sig om vad en annan dricker och hamnar i chocktillstånd när svaret blir ”cola” och inte ”öl” när man befinner sig på en fest? Varför är det så förbannat viktigt att alla dricker alkoholhaltiga drycker? 

Mina föräldrar stod helt fast vid att inte låta mig dricka innan jag fyllt 18 år. Som morot skulle farmor och farfar betala körkortet om jag höll löftet – vilket jag gjort. Så nu övningskör jag för höga räkningar och behöver inte lägga tankarna på att snåla. Jag kan unna mig det – för jag har följt lagen, mina föräldrar och löftet till mig själv.

Jag har också velat smaka alkohol, tappa de där spärrarna för att våga gå fram till killen med stort K. Det är klart att jag velat – jag var en helt vanlig tonåring jag med och inte en utomjording. Dock hade jag bestämde mig. Jag skulle inte dricka innan jag fyllde 18 år och tänkte för mig själv att det visst skulle gå att vara tonåring utan att dricka.

Förra fredagen drack jag för första gången. Känslan av att äntligen vara myndig, att få dricka för jag vill och att ha världens bästa födelsedag var så fin. Allt klaffade och var hur bra som helst – förutom en detalj. Jag har som tidigare nämnt alltid tyckt att det varit jobbigt/irriterade att behöva utstå kommentarer, även om jag aldrig fallit för dem. Jag har förstått att ”kompisars” beklagande över min nykterhet aldrig kommer att sluta upp förrän nykterheten försvinner. Därför var tankarna att personerna i fråga rent ut sagt skulle hålla käften när jag drack den där så oerhört viktiga alkoholen precis som dem.

Men – håll i hatten – självklart hittar de något annat att lägga energi på.

”Vad har du druckit ikväll nu då? Är du full?”
”Nej, det är lugnt (leende), jag har druckit två cider.”
”Va?! Har du bara druckit det på hela kvällen?? Kom igen nu!”

Tänk er. När man väl dricker – då dricker man inte tillräckligt! Spännande det där. Leker lite med tanken och undrar vad som kommer härnäst. Kanske:

”Vadå är du inte medvetslös än?”
”Nej, men jag har spytt iallafall.”
”Du måste bli medvetslös ikväll, helst så ambulansen hämtar dig – så att festen får lite drag så att säga.”

Kanske var det där med en gnutta ironi. Men budskapet är på riktigt: För guds skull, låt varje enskild person välja vad, hur mycket eller OM hen ska dricka. Fråga kan man göra, men bli inte så fruktansvärt besvärad om du får ett svar som bryter mot normens mest använda. Och om du själv inte är den som väljer att vara nykter: stötta och uppmuntra personen som bestämmer sig för att vara det. För oavsett hur stark man är, så är några uppmuntrande ord det bästa man kan höra, som en fin omväxling till de andra dissande frågorna och kommentarerna.

Är du rädd för vad andra ska säga om din inställning till alkoholen så tipsar jag dig om att se vilka som stöttar och vilka det är som betvivlar eller ifrågasätter dig. De som säger att du är stark som står upp för din sak, hejar på dig och som frågar om du vill följa med på fest trots att du väljer att dricka läsk – det är dem du ska hålla hårt i. De andra har i de flesta fallen bara svårt att acceptera att någon går emot normen. Kanske önskar personen ifråga att hen gjort lika som du, men inte vågat och därför vänder din styrka till något negativt.

För att göra en lång utläggning kort:

Varför är det konstigt att avstå från att dricka alkohol bara för att ”alla andra gör det”? Även fast dagens samhälle tjatar om att man ska våga vara sig själv och sticka ut – så är beslutet att vara nykter ett problem för många – varför?


Text skriven av syster Linn Larsson, 2 februari 2011.

Sandra

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *